i kväll var vi nästan där

     

I kväll var vi nästan där, i alla fall i tanken. Där går vi upp för berget, i helt sagolik natur, med alla vänner,  uppför och uppför, genom byn och upp över trädgränsen. Det tar någon timme. Och där i den finaste alphyddan äter vi raclettost och dricker vin tills det är becksvart och vi är modiga. Vi spänner på oss pannlampor och åker två och två i hård fart ända ner till dalen. Det tar nästan en timme. 

Hemma på Fiskargränd en vanlig lördag i november äter vi raclettost, som Jani köpte då han var i Schweiz, och vi är så nära och ändå så långt borta. Åååh vad jag längtar!