För exakt fyra år sedan anlände vårt hus. Tiden går fort, men visst har också mycket hänt sedan dess. På tomten stod ett gammalt hus som vi rev. Det var i mycket dåligt skick, men stenfoten lever kvar i vår köksträdgård och små minnen togs tillvara. I det huset levde min mans farmors adoptivföräldrar. Vår Lisa är alltså den femte generationen på gården. Det känns fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar