Jag har alltid några nybyggnationer på gång bland mina kunder. Och gång på gång blir man påmind om vikten av att vara närvarande. Informationsbrister, små missförstånd eller ren välvilja från hantverkarna att lösa saker på sitt sätt, gör att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Jag vågade mig på det nästintill omöjliga. För snart femton år sedan skulle vi bygga en bastubyggnad till vårt sommartorp. Den skulle ha alla bekvämligheter som huset inte hade och den skulle vara modern men ändå på något sätt smälta in med det andra. Och den skulle byggas medan vi var nere ännu en säsong i Schweiz. Per telefon.
Jag förberedde visserligen allt väldigt noggrant och förklarade mig tydligt. Jag hade många specialönskningar och idéer. Vintern gick och jag fick, läs: två samtal. Mejlen fanns varken i min eller byggarens värld på den tiden. Det blev juni, vi kom hem och jag fick en nyckel i handen.
Och ALLT blev precis som jag föreställt mig - den extra breda väggpanelen, det grålaserade och lackade golvet, stenbelysningen i golvet, stjärnhimlen i bastun ( ja detta var för länge sen), den fritt stående väggen i rummet och övergångar mellan kakel, klinkers och trä i duschdelen. Mycket av det här hade han aldrig gjort förut, men han förstod mig. Och även om han säkert tänkte, så här kan man ju bara inte göra, gjorde han det ändå. För jag ville ju ha det så. Då blir man glad!
Vilken otroligt vacker bastu! Jag längtar hela tiden efter en bastu i villan - om så bara en liten liten....som min mormor i Tornedalen hade när jag var liten - och så med mjuka bambubadlakan till!
SvaraRadera